This too shall pass
Fan hörrni, förlåt. Har inte hälsat på på länge. Och när vi ändå är inne på "fan" så kan vi fortsätta på ämnet.
(Förlåt alla ni som läser detta och inte hade en aning om att jag faktiskt kan såhär fula ord)
Har kommit in i nån jävla depression igen, jag pallar inte. Precis som förra året, då åkte jag till Cypern med min fina vän Erica, solade badade och blev ninjafull på paraplydrinkar varje kväll. Vad gör jag nu? Jobbar på natten ensam, perfekt. Inte. FAN FAN FAN. Jag behöver komma bort, behöver försvinna, behöver börja om på nytt. Göra om, göra rätt.
Kan inte sluta gråta, vet inte vad det är med mig. Gråter fan för allting. Gråter för att mjölken är slut och eftersom att jag bor ensam är det bara jag som kan köpa ny. Gråter för att jag bor ensam. Gråter när jag öppnar min garderob. Gråter för att jag förlorar vänner. Gråter för att min röv har blivit för stor för mina jeans. Gråter för att min hund börjar bli gammal och folk kan FAN INTE SLUTA KOMMENTERA DET!!!! FAN.
Jag tål inte dålig energi. Vill göra mig av med allt. Skaffa nytt av precis allt. Köper massa nya ljusstakar i mysiga varma färger för att kompensera min känsla inombords. Min kalla, hårda känsla. Känslan av att inte höra hemma någonstans. Så jävla hemskt. Står mitt i mellan allt. Pappa har flyttat till en annan stad. Mamma har flyttat till ett annat land. Båda har nya familjer. Kul för dom, är genuint glad för dem båda. MEN JAG DÅ?! Fattar ni hur förstörd jag är eller? Jag älskar min bror mer än vad han verkar fatta, men vi umgås inte. Känner mig utanför allting. Känner mig fan utanför mig själv.
Nu är det FAN dags för lite förändrig. Sluta äta skit bara för att jag inte pallar laga mat till mig själv (vem FAN vill laga mat och sitta själv och äta?! Så jävla patetisk!), börja gå långpromenader i solen så man kanske mot all jävla förmodan blir lite piggare på livet.
Den här bloggen ska fan inte vara rosa, den ska vara svart (okej, kanske inte svart, men mörkgrå iallafall)!!
(Förlåt alla ni som läser detta och inte hade en aning om att jag faktiskt kan såhär fula ord)
Har kommit in i nån jävla depression igen, jag pallar inte. Precis som förra året, då åkte jag till Cypern med min fina vän Erica, solade badade och blev ninjafull på paraplydrinkar varje kväll. Vad gör jag nu? Jobbar på natten ensam, perfekt. Inte. FAN FAN FAN. Jag behöver komma bort, behöver försvinna, behöver börja om på nytt. Göra om, göra rätt.
Kan inte sluta gråta, vet inte vad det är med mig. Gråter fan för allting. Gråter för att mjölken är slut och eftersom att jag bor ensam är det bara jag som kan köpa ny. Gråter för att jag bor ensam. Gråter när jag öppnar min garderob. Gråter för att jag förlorar vänner. Gråter för att min röv har blivit för stor för mina jeans. Gråter för att min hund börjar bli gammal och folk kan FAN INTE SLUTA KOMMENTERA DET!!!! FAN.
Jag tål inte dålig energi. Vill göra mig av med allt. Skaffa nytt av precis allt. Köper massa nya ljusstakar i mysiga varma färger för att kompensera min känsla inombords. Min kalla, hårda känsla. Känslan av att inte höra hemma någonstans. Så jävla hemskt. Står mitt i mellan allt. Pappa har flyttat till en annan stad. Mamma har flyttat till ett annat land. Båda har nya familjer. Kul för dom, är genuint glad för dem båda. MEN JAG DÅ?! Fattar ni hur förstörd jag är eller? Jag älskar min bror mer än vad han verkar fatta, men vi umgås inte. Känner mig utanför allting. Känner mig fan utanför mig själv.
Nu är det FAN dags för lite förändrig. Sluta äta skit bara för att jag inte pallar laga mat till mig själv (vem FAN vill laga mat och sitta själv och äta?! Så jävla patetisk!), börja gå långpromenader i solen så man kanske mot all jävla förmodan blir lite piggare på livet.
Den här bloggen ska fan inte vara rosa, den ska vara svart (okej, kanske inte svart, men mörkgrå iallafall)!!
Kommentarer
Trackback
