Jag kommer alltid vara den med känslorna skrivna i pannan

"Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna någon ro. Hon var den som kände efter så det sprakade, kunde glittra men sen var det som hon dog. Inombords så vändes världen upp och ner."

Får rysningar av Albin Gromers text "Tillsammans", då detta påminner så mycket om mig själv. Jag är on eller off. Jag kämpar för mitt liv för att finna det där mellanläget, där jag är nöjd med mig själv, nöjd med allt. Tycks aldrig kunna finna det. Precis som om den där känslan av tomhet växer inombords som en vinranka. Det började med att en människa la ett skott av vinrankan i min kropp och nu har den växt och växt, kontrollerar mig, får mig att känna mig helt maktlös.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0