linawilhelminakallqvist

Sitter i sängen och har precis ätit mitt första och sista mål på dagen bestående av en snabbpizza. Kiera hoppade glatt upp i sängen och satt och dreglade när jag åt, så gärna ville hon ha den.. Jag är ledig imorgon, som jag tjatat rätt bra om, så jag har ingen behov av att sova, men det är nog dags att göra det snart iallafall. Såg Me and Marley idag, ni vet den där filmen som går på bio, eller snart iallafall. Den var superbra, men jag grät som bara den på slutet, säger inte varför för er som kanske vill se den. Hur som helst grät jag på rätt saftigt och anledningen att jag tog det så är ju såklart att jag har två egna underbara hundar, och jag kommer inte stå ut den dagen då det där händer. Kommer som jag sagt tidigare, aldrig kunna leva mitt liv utan hundarna, men hur ska man någonsin kunna ersätta sin "livskamrat"? Jag har haft hundar tidigare innan jag fick Neo, men dom har vi bara haft korta perioder då vi hjälpte till och tog hand om hundar från Hundstallet. Neo är alltså den första hunden som vi köpte från uppfödaren redan som valp. Honom köpte vi 2002, alltså fyller han 7 år nu i april. När det hemska dagen kommer då han inte finns i mitt liv längre, den dagen kommer vara den värsta i mitt liv, och jag tänker på det rätt ofta, och försöker uppskatta all tid jag ha med honom. Kiera därimot är ju bara 3 år, så hon lär ju finnas med oss längre, om man nu tänker åldersmässigt. Usch, nej nu slutar vi prata om det där, blir bara så ledsen. En film värd att se iallafall, om man nu inte dör av att filmen faktiskt handlar mycket om en hund, så är det en otroligt rolig film, skrattade hur mycket som helst i början och mitten, innan det sorgliga börjar! Nu ligger iallafall min älskade Kiera bredvid mig och blundar, tror hon somnar snart. Fast hon kikar upp på mig ibland som om hon undrar vad fan jag håller på med. "Det är ju faktistk dags att sova nu, matte!." :) ♥