linawilhelminakallqvist

No hope, no love, no glory. No happy ending?

Tänkt vad man tar saker och ting för givet. Man tar för givet att ens föräldrar alltid kommer finnas där för en och hjälpa en i de problem man kan tänka försätta sig i, man tar för givet att provet nästa vecka kommer lösa sig, man tar för givet att man kommer vakna varje morgon. Men sen kommer de dagar då man faktiskt tar och funderar på allt det här. Varför tar vi allt för givet? Vi vet ju att våra föräldrar kommer att gå bort. Inte idag, inte imorgon. Men dom kommer gå bort, lika så kommer vi gå bort. Vad ställd an blir av att tänka så, man blir verkligen så liten och hjälplös som man faktiskt är.. Tråkigt att tänka så, så från och med nu tänker jag bara låta mig själv tänka på det sätter max en gång i kvartalet, punkt slut!

Hoppas ni haft en bra dag, allihopa! :) Lägger upp en sol nu så ni inte blir allför dystra av inlägget!