090711
Mår om möjligt sämre. Har fått en riktig släng av sommarförkylning. Och jag som ska jobba imorgon, och det måste jag göra. 100% OB tackar man ju inte gärna nej till. Hoppas att det inte bli så mycket att göra, så jag får ta det ganska lugnt iallafall.
Annars har dagen gått ganska snabbt idag. Bara för att man är sjuk så försvinner inte hästen tyvärr, så feber eller inte feber, hästen måste ridas. Jag och mamma åkte ner och hon följde med ut och gick med mig när jag red, blev en lugn tur ner till kyrkan bara, där det hölls brölopp. Sånt är ju kul!
Åkte sedan till centrum för att handla lite mat, och jag fick en jättesöt liten väska av mamsen! Vi tog en liten fika innan vi åkte hem igen bestående av en morotskaka och var sin islatte, så gott!
Efter det har jag slappat (helt accepterat då jag som sagt faktiskt är sjuk).
Jag vet inte om det är för att jag är förkyld och alla hormoner, men jag har börjat känna en massa känslor som jag inte riktigt är vän med just nu. Väldigt jobbiga känslor om jag ska vara ärlig, får en klump i magen till och från, och anledningen är ganska självklar, då det är det enda jag kan tänka på just nu. En känsla av förlust och saknad. Men som man säger "Hoppet är det sista som lämnar en människa", och jag hoppas att mitt hopp och mina känslor en dag räcker till. I'm screaming at the top of my voice.
Annars har dagen gått ganska snabbt idag. Bara för att man är sjuk så försvinner inte hästen tyvärr, så feber eller inte feber, hästen måste ridas. Jag och mamma åkte ner och hon följde med ut och gick med mig när jag red, blev en lugn tur ner till kyrkan bara, där det hölls brölopp. Sånt är ju kul!
Åkte sedan till centrum för att handla lite mat, och jag fick en jättesöt liten väska av mamsen! Vi tog en liten fika innan vi åkte hem igen bestående av en morotskaka och var sin islatte, så gott!
Efter det har jag slappat (helt accepterat då jag som sagt faktiskt är sjuk).
Jag vet inte om det är för att jag är förkyld och alla hormoner, men jag har börjat känna en massa känslor som jag inte riktigt är vän med just nu. Väldigt jobbiga känslor om jag ska vara ärlig, får en klump i magen till och från, och anledningen är ganska självklar, då det är det enda jag kan tänka på just nu. En känsla av förlust och saknad. Men som man säger "Hoppet är det sista som lämnar en människa", och jag hoppas att mitt hopp och mina känslor en dag räcker till. I'm screaming at the top of my voice.
Kommentarer
Trackback
