linawilhelminakallqvist

Tankar

Jag har tänkt på en sak. Ni vet när man står framför spegel och glor på sig själv. Granskar sig från alla håll och kanter, ser alla brister, alla fel. Det är egentligen inte rättvist. Det ända jag ser i spegeln är en ängsling ung kvinna, som står och lider över sina fel. En ung kvinna med varken personlighet eller utstrålning. Bara ett ängsligt uttryck i ansiktet och tom blick. Det är när man står där framför spegeln som man ska tänka sig själv som andra ser mig. Som dom ser mig när jag går runt med mina kompisar. När jag pratar, skrattar och har kul. Hur dom ser spelet i mitt ansikte när jag pratar och ler, smidigheten (eller klumpigheten) i mina rörelser, håret som böljar med i min gång. Det är då man är sig själv. Inte när man står framför spegeln, för då ser vi alla i princip likadana ut, lika missnöjda och hårda med oss själva. Tänkt på det nästa gång ni tittar er i spegeln!♥

Kloka ord Lina! Hoppas du mår bra! Kramar från Västerås